Hårdvarusynten död?
Helt klart så verkar det inte gå att tjäna pengar på att sälja hårdvarusyntar. Många undrade nog vad Clavia/Nordlead gjorde när de började göra digitala elpianon istället för att utveckla sina syntar. Men så här i efterhand gjorde de helt rätt. Hårdvara köps bara av de som spelar live och skolade musiker. De andra kör på piratkopierade VST syntar från Pirate Bay.
Men finns det någon framtid för hårdvarusynten? Jag tror att det finns en liten nischmarknad och att den kan öka något när folk upptäcker att det inte blir bättre musik även fast man har 50 VST syntar.
Självklart måste man göra som med Virussyntarna, de ska integreras helt med datorn som en VST men också fungera självständigt. Visst är det knapparna och rattarna man vill åt i första hand, men ett midikeyboard med 100 rattar är inte så kul som en riktig synt.
Waldorf och Creamwares ASM syntar har återuppstått som tur är. Men helt klart är marknaden just nu väldigt liten för hårdvarusynten.
Men finns det någon framtid för hårdvarusynten? Jag tror att det finns en liten nischmarknad och att den kan öka något när folk upptäcker att det inte blir bättre musik även fast man har 50 VST syntar.
Självklart måste man göra som med Virussyntarna, de ska integreras helt med datorn som en VST men också fungera självständigt. Visst är det knapparna och rattarna man vill åt i första hand, men ett midikeyboard med 100 rattar är inte så kul som en riktig synt.
Waldorf och Creamwares ASM syntar har återuppstått som tur är. Men helt klart är marknaden just nu väldigt liten för hårdvarusynten.
Singer songwriter, varför?
Varför anses det finare att sjunga påklistrade texter om hjärta och smärta med akustisk gitarr än att spela bra syntpop? Det är synnerligen irriterande med hesa röster som levererar trams iklädd skägg och ylletröja. Av någon anledning ska ett avskalat dåligt framfört arrangemang ha mer känsla om man plinkar på en gitarr.
En av den svenska synthistoriens lågvattenmärken är när Adolphson Falk kör sina syntklassiker på akustisk gitarr med ståbas. Helt plötsligt vill de betraktas mer som musiker än som syntpoppare.
Att kunna spela ett instrument ger inte mer känsla. Att vara orakad och blotta sina innersta tankar ger inte mer inlevelse.
Värst av allt är när någon tar en bra Depechelåt och framför den på gitarr. Helt plötsligt ska det vara så jävla känsligt och utlämnande. För mig är det bara en person som massakerar en bra låt.
Den där Kjellvander är ändå värst, svårt att hitta mer påklistrat i Sverige idag.
Idag är det rep
Två veckor sedan sista repet. Man blir snabbt rostig, ska bli skönt att komma igång efter skidresan till Åre. Vi lär köra igenom vårat live set och prata om vår kommande spelning.
Att repa i en vettig lokal är ett lyft. Vi hade aldrig kommit så långt om vi fortsatt repa hemma. Allt tal om att repa i sovrummet är struntprat. Knappast rock att sitta hemma och harva på låg volym och störa grannarna. En replokal är värd allt, att lägga sången under vettiga förhållanden är värt mycket. Att mixa genom ett PA är guld värt.
Viktigast av allt är att vi alltid har onsdagkvällen bokad. Inget tjafs och inga sena avbokningar längre.
Att repa i en vettig lokal är ett lyft. Vi hade aldrig kommit så långt om vi fortsatt repa hemma. Allt tal om att repa i sovrummet är struntprat. Knappast rock att sitta hemma och harva på låg volym och störa grannarna. En replokal är värd allt, att lägga sången under vettiga förhållanden är värt mycket. Att mixa genom ett PA är guld värt.
Viktigast av allt är att vi alltid har onsdagkvällen bokad. Inget tjafs och inga sena avbokningar längre.
Ableton Live 6 VS Cubase Studio 4
Jag gick från Cubase SE till Ableton Live 6 och det var ett lyft. Även om jag inte använder samplingar så kändes Live nytt och fräscht. Förra sommaren 2007 hade Steinberg ett erbjudande om uppgradering till Cubase Studio 4 för bara 1995:-. Det beställdes via gamla Estrad Musik på Folkungagatan och vilket lyft! Helt plötsligt kändes Cubase nytt och modernt.
Om man som vi kör linjärt med softsyntar känns Cubase Studio med alla sjysta effekter som det bästa alternativet. Däremot har Ableton Live fått ett nytt liv när vi kör just live. Ablton är grym på att hantera wavefiler och att styras från Korg padKontrol.
Det var mycket mastringen i Cubase och de uppfräschade interfacet samt att Cubase känns gammalt och vant som avgjorde slaget. Men om vi jobbat mer med samplingar och loopar hade nog Live fått leva vidare som huvudprogram.
Jag är allergisk mot att lägga så mycket tid på mjukvaran som det lätt blir med Cubase och softsyntar. Samtidigt sparar man otroligt mycket tid med moderna program. Efter att ha använt Cubasis VST är allt annat utveckling!
Huvudproblemet är att med mjukvara känner jag mig inte som en musiker. Mer som om jag var kvar på jobbet och utvecklade mjukvara. Jag har svårt att inte sitta och leka bort tiden med alla finesser. Jag vill bli mer begränsad, men då blir jag också mer frustrerad.
jag kan ibland bli avis på de som sitter och jammar fram nya låtar på gitarr. Det verkar roligare än att rodda i datorn samtidigt som jag inte orkar lära mig spela gitarr. Mjukvaran gör mig lite lat, alla finesser gör mig överväldigad. Jag har svårt att låta bli alla inställningar.
Om man som vi kör linjärt med softsyntar känns Cubase Studio med alla sjysta effekter som det bästa alternativet. Däremot har Ableton Live fått ett nytt liv när vi kör just live. Ablton är grym på att hantera wavefiler och att styras från Korg padKontrol.
Det var mycket mastringen i Cubase och de uppfräschade interfacet samt att Cubase känns gammalt och vant som avgjorde slaget. Men om vi jobbat mer med samplingar och loopar hade nog Live fått leva vidare som huvudprogram.
Jag är allergisk mot att lägga så mycket tid på mjukvaran som det lätt blir med Cubase och softsyntar. Samtidigt sparar man otroligt mycket tid med moderna program. Efter att ha använt Cubasis VST är allt annat utveckling!
Huvudproblemet är att med mjukvara känner jag mig inte som en musiker. Mer som om jag var kvar på jobbet och utvecklade mjukvara. Jag har svårt att inte sitta och leka bort tiden med alla finesser. Jag vill bli mer begränsad, men då blir jag också mer frustrerad.
jag kan ibland bli avis på de som sitter och jammar fram nya låtar på gitarr. Det verkar roligare än att rodda i datorn samtidigt som jag inte orkar lära mig spela gitarr. Mjukvaran gör mig lite lat, alla finesser gör mig överväldigad. Jag har svårt att låta bli alla inställningar.
Korg Electribe M
Som alla andra suktade jag hårt efter en electribe när de kom i slutet av 90 talet. Det fanns en trummodell och en analog syntmodell. Sedan släpptes M modellen som var en kombinerad trum och synt electribe. Den inhandlades i Hamburg på Amptown till ett bra pris, tror det var runt 3000:-.
Den hade inte lika elektroniska trummor som R modellen utan det var mest samplingar. Synten var inte heller lika hård som på A modellen. En hyfsad sketchpad för låtidéer var det dock. Trots alla begränsningar jämför med softsyntar blev det en del hårda trum och basspår vi gjorde på den.
Jag blockade den för 2500:- till en kille som lirade på Tech Noir.
Den hade inte lika elektroniska trummor som R modellen utan det var mest samplingar. Synten var inte heller lika hård som på A modellen. En hyfsad sketchpad för låtidéer var det dock. Trots alla begränsningar jämför med softsyntar blev det en del hårda trum och basspår vi gjorde på den.
Jag blockade den för 2500:- till en kille som lirade på Tech Noir.
